Även i byn Finnträsk i Byske socken står en bondgård öde. Den får sällan besök. Det är så länge sedan någon bodde där. Och den syns ej från vägen. En skogsdunge skymmer. Men där bakom träden, på en höjd vid träsket, helt nära kapellet står den. Vi beger oss dit, möter här ett stycke orört 1800-tal och finner alla åbyggnaderna i behåll.
Vi kallar den "Jon-Annersa-gården". Så var en gång dess namn. För omkring ett sekel sedan.
Gården har en nära tvåhundraårig historia. Lika lång som byns historia. År 1759 kom nybyggaren Erik Andersson hit upp tillsammans med sin svärfader (Mikael Olofsson från Ersmark, född 1700, död 1790). De tog här upp nybyggen. Och här uppförde Erik Andersson sin gård. Han var född i Klutmark år 1726 och var son till bonden Anders Eriksson därstädes, vilken i sin tur var född år 1673 i byn Ragvaldsträsk, där anlinjen kan spåras ned till tidigt 1500-tal.
Gården i sin nuvarande gestalt är blott något med än sekelgammal. Om ock någon del av åbyggnaderna är något äldre, en annan del något yngre. Vi se efter i en bouppteckning, daterad "Finnträsk den 26 januari 1844". Den gäller bl.a. fastigheten 67/288 mantal Finnträsk nr 2, som då ägdes av Jon Andersson (född 1793). I den nu 111 år gamla handlingen säges, att fastigheten då hade "nära nya åbyggnader".
Då - alltså för 111 år sedan - fanns även "undantagsstugan". En rest från första nybygget. Och i den bodde vid bouppteckningstillfället Jon Anderssons föräldrar; Anders Eriksson (född 1763) och dennes hustru Christina Jonsdotter (född 1764). De hade "satt ifrån sig" hemmanet redan år 1818, året innan Jon Annersa ingick äktenskap med Cajsa-Lisa Johansdotter, nämndemansdotter från Åbyn. (De gamla på gården hade själva rikligt med bohag i födorådsstugan. Därom vittna bouppteckningar från deras respektive dödsår. 1852 och 1854).
I storstugan bodde Jon Annersa själv, nyss änkling vorden. För nitton dagar sedan hade hustru Cajsa-Lisa avlidit, blott 49 år gammal. Efter att ha varit sängliggande i många år. De gamle berätta, att hon hade "vattenmage". Och att tillkallad läkare redan i sjukdomens begynnelsestadium betecknat fallet som hopplöst. Där få vi ock förklaringen till följande rader i bouppteckningen:
"Qvins Gångkläder voro Bortgivna medan hon levde.”
Cajsa-Lisas stoft var redan nedsänkt i grav. Blott ett stycke från gården. På Finnträsk gamla kyrkogård. De gamle kan ännu peka ut gravplatsen.
Cajsa-Lisa hade gett Jon-Annersa åtta barn. De levde alla vid bouppteckningstillfället, ja, de blev senare alla gifta. Lämnade ett flertal efterkommande. Bouppteckningen nämner barnen i följande ordning:
ANDERS, 23 år (Anders Jonsson, född den 19.10 1820, år 1847 gift med Carolina Olofsdotter, född i Ursviken den 12.11 1819, senare ägare till föräldrarnas gård.)
JOHAN, 21 år.(Johan Lindkvist, född den 24.10 1822, senare gift med en syster till brodern Anders hustru från Ursviken; även han hemmansägare i Finnträsk).
MICHAEL, 17 år. (Michael Lindkvist, född den 12.12 1826, gift och bosatt i Piteå där han var guldsmed)
AXEL, 14 år. (Axel Jonsson, född den 29.5 1830, sedermera gift med Maja Jonsdotter, född i Gagsmark den 16.1 1827; även han hemmansägare i Finnträsk).
GUSTAF, 9 år. (Gustaf Lindqvist, född den 22.12 1835, sedermera gift och hemmansägare i Dalmyran, Byske).
CHRISTINA-ELISABET, 24 år. (Född den 12.11 1819, ingick år 1846 äktenskap med Johannes Karlsson, även denne bosatt i Finnträsk).
BRITTA CHATARINA, 20 år. (Född den 2.7 1824, senare gift med hemmansägaren Jan Fredriksson, "Jan-Fredrikscha" kallad, i Finnträsk).
ERIKA, 11 år. (Född den 11.8 1833, ingick år 1851 äktenskap med hemmansägaren Östen Jonsson, Gagsmark, född därstädes den 27.7).
Jon Annersa satt dock kvar på gården "i orubbat skick", detta med stöd av ett den 22.7 1841 upprättat inbördes testamente. Bouppteckningen från år 1844 säger oss, att bl.a. följande ägodelar fanns på gården:
I stallet: Ett sto på elfte året och ett ungföl. I ladugården: Sex kor, en kviga, sexton får och tio lamm. Och korna hette: "Halvros", "Skjerna", "Wancka", "Frigås", "Frånk" och "Sohl".
Förutom dussintalet speciella åkerredskap fanns följande körredskap: Sex slädar, tre par stöttingar, en lång kärrflaka, en vind-kärrskäppa, ett par lasskärrhjul, ett par kärrhjul med korg, en mängd skrindor, skaklar m.m. "ett bättre och ett sämre åkerrede", "En Gul Målat Ranck don med hindertyg" osv.
Det fanns även en smedja. Den innehöll åtskilligt, såsom en pust, ett större och ett mindre smidstäd, ett par skruvstäd, skruvklovar, skruvskivor, dragskivor med tång, tre släggor, större och mindre, två hammare och mer än fyrtio mer eller mindre sinnrika övriga verktyg.
I bryggstugan förvarades en imponerande samling snickarverktyg, däri ingående bl.a. en svarvstol. – Där månne ha funnits mer än ett rum, att döma av antalet olika "bakuredskap", förekomsten av en brännvinspanna av koppar med hatt och pipor "24 kannor" etc. – Man hade vidare del i salpetergryta. Till redskapen hörde även ett tjugotal timmer- och timmermansverktyg. Det synes ej heller ha rått brist på redskap för kvinnlig sysselsättning; sådana uppräknas på tvenne arksidor.
Möblerna beskrivas utförligt. Man hade "en slagklocka med Huv och Lod", "en gammal timvisare med lod" (alltså gammal redan då; alltfort i gång hos Hugo Lundmark i Gagsmark) "en brunmålat Skåp", "en rödmålat dragsäng", "En omålat Dito", 2:ne ståndsängar, "En kista Brunmålat med beslag", En dito mindre", "En måladt Spann", "Ett Bord med stolar Guhl rosigt", 2:ne Rödmålade stolar", 2:ne Dito sämre". En halmstol, En särskilt Brunmålat karmstol osv.
Blir ej gården levande när vi läser "ett par rullgardiner i salen" och "ett par hängande med frans dito". Om andaktsstunder därinne vittnar bokbeståndet: "En Bibell", "En Lutteri Evangelig Postilla" "En Dito Epistell Dito", En Dito Passions betraktelse", "En Bok Convordia P", En Galaters bok", "En gammal grofstilig psalmbok", "En ny psalmbok och En bok gamla Sions sånger". Om kontakten med kyrkan nere i Skellefteå talar: "En halv kans panna i staden", och "Ett Bolster i staden". (Före Skellefteå stads tillkomst innebar uttrycket "n" i "stan", tydligen "i kyrkstaden".) Det tidigare nämnda "Gul måladt Rankdon med hindertyg", och på annat ställe uppräknade bjällror kommer också här in i bilden.
I gården fanns bl.a. mängder av sängkläder vi räknar åtta fällar, varav sju med täcke, sju bolster, tre lösa kuddöverdrag, fjorton kuddar, varav tolv med överdrag, fyra sänglakan och därtill ett lakan av kalvskinn och två dito av ylle, fyra sängtäcken etc. Härtill kom den traditionsenliga "Enklinge säng", bestående av säng, bolstervar, 2:ne kuddar med överdrag, såväl bolster som kuddar fyllda med fjäder, därjämte lakan, fäll och täcke.
Utförlig beskrivning lämnas på tre silverbägare, åtta silverskedar, likaså nära dussinet kopparkärl av skilda slag. Man redovisar därjämte två tennfat och två tenntallrikar. Av porslin finns tjugotalet föremål och under rubriken "Stenkärril" uppräknas sjutton pjäser. Rubriken "Glas Kärril" upptar åtta nummer, däribland "en Glas Potta".
Och Jon-Annersa själv framträder något tydligare, när vi läser om "en Pipa med Silfver beslag". "Ett fickur med silverboett", "En hatt", "En svart Wallmans Frack", Ett Par Svarta Byxor, En Svart Seelkes väst, En Svart krage. En gammal päls med beslag, En grå tröja, Ett Par grå Vallmans byxor etc. Vi läser vidare om fem skjortor, två par strumpor, en randig väst, ett par kängskor och ett "Nytt Wallmans Lifstycke".
Man hade spannmål i boden; nu i slutet av januari månad fanns där nio tunnor och två skäl korn samt tre skäl hampfrö.
Boet hade inga utomgårdsskulder förutom boupptecknings- och lagfartskostnad jämte fattigandelen. Men fordringar fanns. Inte mindre än aderton reversfordringar specificeras, och de uppta inalles beloppet 589 rdr och 24 sk. RG:s Banco, vilket svarar mot dåvärdet av mer än 50 nötkreatur. (Förmodligen har vi här att göra med utestående fordringar för tillverkade saker.)
Så långt bouppteckningen.
Att det var ett "burget" hem på den tiden, måste tas för givet. Jon-Annersa var bonde men tillika också hantverkare. Och därtill kom troligen ett och annat arv från förfäderna.
Vi har redan nämnt något om Jon Annersas farföräldrar, och att hans mor,
Christina Jonsdotter, föddes år 1764 i Gagsmark. Hon var dotter till hemmansägaren Jon Andersson i Gagsmark, född 1735, död år 1809, och dennes hustru Brita Persdotter, född i Kinnbäck 1735 och död år 1821. Hennes farfar, Anders Jonsson, född år 1705, död 1784 (och gift med Brita Andersdotter född 1703, död 1795), var son till den rike Jon Matsson, född 1671, död 1767, som ägde ett flertal jordbruksfastigheter i bl.a. byarna Frostkåge och Gagsmark. Hennes morfar hemmansägaren Per Olsson i Kinnbäck, född 1693 och död 1761 (gift med Cherstin Jonsdotter född 1694 och död 1774) innehade på sin tid en redan då månghundraårig släktgård i Kinnbäck.
Hustru Cajsa-Lisa Jonsdotter var som nämnt född år 1794 och dotter till nämndemannen Johan Augustinsson i Åbyn, (född den 13.9 1764, död den 12.11 1849). Hon var dock inte född i Åbyn. Fadern Johan Augustinsson hade redan som nygift (år 1784) blivit bedragen på sin bördsrätt till sin faders (Augustin Johansson, född 1733, död 1790) hemman i Åbyn. Traditionen talar om en märklig jorddelning, verkställd genom lottdragning på tinget. Men det får bli en annan historia. Nog sagt att Johan Augustinsson med sin familj år 1790 befinner sig på soldatrotet nr 75 i Medle by under soldatnamnet Johan (Augustinsson) Melström. Där var Cajsa-Lisa född.
Johan Augustinsson Melström hade dock inte glömt förräderiet med fadershemmanet i Åbyn. Han lämnar efter en tid soldatrotet. I början av år 1800 är han åter i Åbyn, där han och hans familj bor i en liten stuga. Efter träget arbete i förening med klokt handlande förvärvade han i etapper bit för bit av forna fadershemmanet och blev slutligen byns storbonde. Därtill skrivkarl, nämndeman m.m. Från den mannen härrör den i Åby älvdal alltfort omnämnda "Mels-släkta". Men även det får bli en annan historia.
Även Johan Augustinssons anlinje leder tillbaka till den ovan nämnde Jon Matsson i Frostkåge respektive Gagsmark. Cajsa-Lisas (Jon-Annersas hustru) föräldrar var således fyrmänningar. Johan Augustinssons mor hette Lisbetta Jonsdotter, född år 1739 i Östanbäck och död år 1809. Den sistnämndas far var bonden i Östanbäck, John Jonsson, född 1705 död 1771, hennes farfar bonden i Östanbäck Johan Andersson, född 1658, död 1731, hennes farmor Margareta Johansdotter, född 1659, död 1740 och dotter till östanbäcksbonden Johan Olofsson, född omkring år 1620.
Så långt om Jon-Annersas i Finnträsk och hans hustrus anfäder, respektive anmödrar.
--------
Knut Lundberg är författare till denna artikel som stod att läsa i NV den 10.9 1956. Detta är en avskrift av valda delar, men reportaget var rikt illustrerat. Hans släktutredningar finns på Skellefteå Museum, Kunskapskällan.