Kort om Härnösands historia

"Härnösand grundades 1585 av Johan III. Staden anlades på fastlandet och på öarna Härnön, Mellanholmen, Kronholmen och Bockholmen, de båda senare sedan länge förenade med fastlandet. På 1300-talet var Härnön en egen socken (Parochiae Hernö) och omtalades 1374 i samband med en biskopsvisitation där följet stannade till vid en hamn med namnet Hernösundh. Namnets förled har ansetts komma av ett ord, härn, besläktat med hjärna/hjässa som skulle komma av öns höjder mot havet. En annan tolkning gör gällande att namnet syftar på berget Vårdkasen, vilket skulle erinra om toppen på ett huvud. Enligt ett tredje förslag utgår namnet från gudinnan Freja, vars binamn är Härn i hennes egenskap av linodlingens beskyddare.

Härnösand har länge varit ett administrativt centrum i Västernorrlands län. 1645 blev Härnösand residensstad, då för Härnösands län, bestående av Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Staden har varit residensstad sedan 1654, frånsett perioden 1762-78. Landsarkivet i Härnösand började sin verksamhet 1935 och har Sveriges största landsarkivdistrikt, omfattande hela Norrland med undantag av Jämtlands län.

Under 1800-talet blomstrade staden tack vare varv, sjöfart och bankväsende. 1827 grundades en sparbank, och 1849 tillkom en affärsbank. Härnösand blev först i Europa med elektrisk gatubelysning 1885, och under 1890-talet besöktes staden bland annat av tyske kejsaren Wilhelm II och den tailändske kungen Chulalongkorn.

Stadens huvudsakliga bebyggelse bestod fram till 1900-talet av trähus byggda efter Ryssbranden 1721. I senare tid har många gamla hus rivits för att ge plats åt stora betongbyggnader. 1990 revs Mellanholmens 1700-talsbebyggelse. Numera återstår bara några kvarter från 1700- och 1800-talet. Dessa kvarter är främst stadsdelen Östanbäcken, ett kvarter mellan Norra Kyrkogatan och Storgatan, En gård med Westmans-port bredvid Härnö pizzeria vid Bergsgatan, bebyggelsen vid Långgatan samt några fler hus vid olika, spridda lägen.

Härnösand är idag ovanligt i Sverige eftersom få svenska städer har stadsdelar med så intakta gårdar och trähus från 1700- och 1800-talen. Vid 1800-talets slut och under 1900-talets början byggdes även större stenhus längs Nybrogatan och Köpmangatan samt utmed Skeppsbron. Flera av dessa har varit rivningshotade. Några har försvunnit, men de flesta står ändå kvar idag.

Härnösandsförfattaren Lubbe Nordström kallade sin hemstad 'Öbacka'. Den lilla gatan Södra Nygränd i Östanbäcken har döpts om efter honom."

Källa: Wikipedia

Kartor över Härnösand

Några äldre fotografier

© Rolf Boström
kontakt@rsob.se